|
Om Fyledalen.| Fyledalen är en bitvis flera
hundra meter bred och ca 50 meter djup dalgång som sträcker
sig i en lång båge från Sjöbo mot
Tomelilla och vidare mot söder. Det finns flera mäktiga sidodalar åt öster bl.a. vid Ramsåsa och Benestad. Namnet Fyledalen kommer kanske från det gamla ordet "fyle" som betyder mosse eller fuktig äng, och fuktigt är det fortfarande på många ställen här där det inte dikats.. En del menar att namnet kommer från det danska ordet "fugle" ( fågel ) och fåglar finns det gott om här... så Du får själv välja vilket som passar Dig... Bergarterna från de geologiska perioderna Krita-Jura-Trias är mellan 65-230 miljoner år gamla. De går i dagen och kan studeras studeras särskilt bra i Fyledalen. Här går gränsen mellan den s.k. fennoskandiska urbergsskölden och övriga Europa. För mycket länge sedan har det förekommit ett flertal jordbävningar och förkastningar i urberget här. Kontinenterna har dragits isär och senare förskjutit och pressat ihop landskapet. Under perioder med varmare klimat växte här frodig vegitatiom som lagrats som kol i den vita kvarts sanden vid Eriksdal. Senare har oroligheter i jordskorpan pressat ihop och veckat markytan så att såväl sandlager, som kol och lerskikt nu står lodrät upp i Fyleverkens sandtäkt.... Den vita kvarts sanden användes vid glas tillverkning och av kvartsmjölet framställer man numera isolermaterial och t.o.m. naturläkemedel. Vid Horsingbacken just där järnvägen skär in i dalen från öster finns en bergbrant med ovanliga mineraler. Man tror att denna kraftigt genomvittrade gnejsklack har lossnat från urberget pga rörelser i jordskorpan, en del säger att det hände när inlands isen drog sig tillbaka för cirka 13 000 år sedan.. Människan har funnits här länge, Fyleåns vattenstånd har förr varit avsevärt högre. I praktiken kan man säga att Fyleån en gång varit en av flera fjordar på Österlen och varit en viktig vattenväg in genom landskapet. Man gjorde ofta sina bosättningar en bra bit från kusten bl.a. för att lättare skydda sig från diverse plundrare som kom via havet. Långt senare när vatten nivån sjunkit utgjordes dalbotten av fuktängar som översvämmades under stora delar av året. Här slog man med sen sommarslåtter det viktiga vinterfodret till sina djur. Även ängavattning har förekommit i Fyledalen, ända fram till 30-talet arbetade en s.k. ängavattnare på Högestads marker. Han ledde med hjälp av små kanaler ut vatten från ån över slåttermarkerna för att ge näring och fukta åt gräset. När man byggde den stora järnvägsbron över Fyleån 1892-93 så bevarade man kanalen avsedd att ängavattna markerna söder om spåret. För att få tillräcklig fallhöjd fick man bygga en särskild liten tunnel av stöddiga stenblock under den 8m höga banvallen. Fyledales fuktiga botten betas ännu till stor del, endast i söder finns en del åkermark. Stora delar av det Skånska landskapet har en gång varit täckt av s.k. ädellövskog. Numera är det mesta dikat och uppodlat, men på platser som varit alltför branta, fuktiga eller steniga finns det fortfarande kvar den ålderdomliga biotopen (naturtypen). På sluttningarna i Fyledalen växer fortfarande en hel del bokskog och längs ån finns det klibbal. Tillsammans bildar detta ett omväxlande naturligt landskap som gynnar både växter och djur. Längs med hela dalen sipprar det vatten ur källsprång som letar sig ner till Fyleån. Detta plus att det inte finns några sjöar i vattensystemet gör att vattnet är förhållandevis kallt och bidrager till att laxöringen trivs här. Hela Fyledalen har en väldigt rik flora och fauna och bedöms som naturområde klass 1. Kanske kommer större områden att bli naturreservat framöver, idag har vi Benestads backar och Skogshejdan som redan är naturreservat. Djurlivet 
i Fyledalen är rikt tack vare ett varierande landskap med
många typer av växtlighet. Dovhjort kan man ofta se i stora
flockar både i skogen och ute på fälten. En och annan
älg finns också i dalen men visar sig inte så ofta.
Rådjur finns det däremot väldigt gott om, man stöter ofta på dem när de betar ute på fälten tillsammans med sina kid. Många korsar dalgången och järnvägsspåret både i gryningen och skymningen då de förflyttar sig mellan matställena och den skyddande skogen. Varje dygn är det många djur som korsar dalgången mellan de skogsbeklädda sluttningarna. Vildsvinen rör sig flockvis, mestadels nattetid, ibland springer de något tiotal i en lång rad efter varann, det går snabbt.. Vildsvin är väldigt skygga djur och är därför mest aktiva på dygnets mörka timmar. Man ser ofta spår efter deras framfart där de bökat i marken på jakt efter mat. Under några nattetimmar kan en flock vildsvin fullständigt vända upp och ner på något hundratal kvm. mark. Om man rör sig tyst och varsamt i skogen kan man ibland få höra deras gruffande ljud från något tätt buskage där de ligger och slappar under dagen. Men gå inte för nära, har suggan ungar så är de väldigt aggressiva. Grävling och mård träffar man också på i skymningen. Förr i tiden var markerna uppdelade i många småbitar sk. skiften, mellan flera mindre gårdar. Skiftena avgränsades med stengärden, omsorgsfullt upplagda av tusen och åter tusentals stenar i långa rader. Stengärdena ligger kvar i skogarna och fungerar idag som utmärkta bostäder för många smådjur. Om Du sätter Dig ner i närheten av ett stengärde en solig dag så är chansen stor att Du får se något djur, kanske en vessla som nyfiket tittar fram för att kolla vad Du är för en.. Ödlor och ormar brukar också exponera sig i solen, men försvinner blixtsnabbt när Din skugga rör sig över marken. 
Under 90- talet drabbades rävstammen av skabb och en stor del försvann. Idag kan man åter få se en och annan Mickel räv smyga omkring på jakt efter en smaskig middag, det kan vara t.ex. en hare, kanin, fasan eller smågnagare av diverse slag. Hittar han inget på sin väg så kan det hända att han gör ett besök i något hönshus där dörren inte är stängd ! Kring Fyledalen finns det en del riktigt gamla betesmarker som än idag ser ut som de alltid gjort. Detta tack vare att bönderna skött dem på samma sätt som förr, dvs. bara låtit dem betas av kor för att hindra dem att växa igen. I beteshagarna finns det partier med buskage, t.ex slån som är stickigt och fungerar perfekt som skydd för många småfåglar. Här finns också al kärr med riktigt sumpig, vattensjuk mark där flera fuktälskande växter trivs. En del av småsjöarna här är gamla spår efter torvbrytning. Dessa vattensamlingar är inte så djupa och därför trivs flera grodarter här. Lökgroda, klockgroda och långbensgroda, men framförallt den ilsket gröna lilla lövgrodan som håller sina fantastiska konserter på vårkvällarna. Fyleån som du åker över när du cyklar dressin är en av landets bästa reproduktionslokaler för havsöring. Ett ihärdigt fiskevårds arbete har resulterat i att stora öringar går upp från havet via Nybroån, ända upp i småbäckarna för att leka. I ån finns det även ål, gädda och stensimpa. 
Fåglarna i Fyledalen lockar många ornitologer. Området är ett mycket välkänt och omtyckt besöksmål av naturintresserade från både när och fjärran, t.ex. Danmark, Tyskland och Nederländerna. Under lång tid har Fyledalen varit en av de bästa lokalerna i norra Europa för vinterstudier av rovfågel. Här kan skådas såväl havs som kungsörn. Unga havsörnar kommer ner från kusterna i norr för att lättare hitta byte här i det ofta snöfria Skåne. Kungsörnen kommer hit från de svenska fjällen under vintern, men några har stannat kvar och i ett antal år häckat här i Dalen. Vanliga rovfåglar i Fyledalen är annars ormvråk, fjällvråk och tornfalk, men allra vanligast är gladan som även är Tomelillas symbol... 
Gladan svävar ständigt över dalen och kan komma ganska nära Dig när Du cyklar dressin eller är ute och vandrar. På fuktiga platser i dalsänkan visar sig också då och då den svarta storken på jakt efter grodor och annat storkgott. Ibland slår den följe med hägern som som man ser betydligt oftare. Vid Fyleåns kant kan man om man är observant se den fantastiskt vackra kungsfiskaren som inväntar sitt byte sittande på en gren ovan vattnet. Plötsligt får den syn på något och dyker, och kommer upp igen med en liten fisk. Bland stenarna i de mera forsande vattenpartierna norr om järnvägsbron håller strömstaren till, den spanar in sitt byte sittande på en sten innan den kastar sig i vattnet och fångar något gott. I skogspartiet strax öster om bron, längs spåret, håller det till spillkråka, större hackspett och gröngöling. Man hör dem ofta när de hackar i trädstammarna i sitt sökande efter larver mm. Växterna. Fyledalen är välkänd för sin artrikedom och flera av lokalerna är beskrivna i litteraturen. Hit tar man ofta Lunda studenterna under sin utbildning i botanik. Ger Du dig ut på en liten vandring med floran i Din hand så finns det mycket att upptäcka. Redan från dressinen kan Du på nära håll beskåda Smörboll, (Trollius europaeus) Kabbleka, (Caltha palustris) Ramslök, (Allium ursinum) som sprider en tydlig lökdoft i omgivningarna. Du passerar även Gullvivor och en och annan Orkide´, mer om detta kommer..... |
| * En del av
faktan om Fyledalen har jag hämtat från info brochyren
om Fyledalen som är sammanställd av Göran Gustavsson
och Bengt Magnusson. Tack ! Stephan |
| Mer fakta och fler bilder från Fyledalen
kommer allteftersom... |
Upp igen ! |
|
| "September
i dalen" |
|
|
|
| "Flugsvamp" |
|
|
|
| "Mera svampar" |
|
|
|
|
|
| "Vinterspår
i Fyledalen" |
|
| "Rådjurs
familj" |
|
| "Dressincykling i Fyledalen" |
|
| "Grodpar" |